Rutan

Just nu pågår Melodifestivalen i repris. Det börjar ju... tja sådär.

1. Ola. Fartig låt. Tyvärr är han en dålig sångare. Ingen klang i rösten och han öppnar inte upp på de höga tonerna, utan sjunger på utandning, vilket tyder på bristande förmåga eller teknik.

2. Jenny Silver. Konstig låt. Konstiga kläder. Konstigt alltihop. Den kom sist.

3. Linda Pritchard. Dålig menlös låt. För mycket folk och för mycket hår på scenen.

4. Pain of Salvation. Ta hand om den sångaren, snälla nån. För in honom i de stora salongerna. Låten hör inte hemma i de här sammanhangen. Låten kändes som om det fattades en avslutning med rejält med instrument. Det här skulle jag vilja höra mycket mer av!

5. Anders Ekborg. Musikal, från första anslaget. Flirt med Italien, "Il Salvatore". Enbart fånigt. Inte ens bra musikal.

6. Jessica Andersson. Låten börjar bra, men försvinner bort i en dussinrefräng.

Mellansnackaren Christine Meltzer visar med all tydlighet att alla inte klär i den alldeles för vanliga coctailklänningen. Här med fransig kjol som var alldeles för kort.

7. Frispråkarn. Vad är det för artistnamn? Försök sjunga med i den låten...

Medan han tjatar på kan jag säga något om artisternas små presentationer av sig själv. Eller nej, förresten. De var för pinsamma.

8. Salem al Fakir. Och den låten vann?? Det var ju förra årets vinnare Rubak, fast med flygel. Han fick väl sötast-rösterna.

Varför var Christine Meltzer så arg? Glodde vilt och morrade.

Anlitar man ett proffs, vilket Dolph Lundgren är, så får man ett proffs.

Jag röstar på Måns Zelmerlöv, den charmknutten.

Bakrund:

Kören, den första och ordinarie fram till nyss. Det är uppsjungning på ljusmässa i kväll kl 18. Jag var inte med på övningen som jag tänkt, i tisdags. Det var bestämt med skjuts med en annan körmedlem. Där stod jag kl 18.10 som bestämt och spanade efter bilen när han ringer och säger att det är ett så förskräckligt snöväder att han inte vill köra de två milen till kören. Kollade med en annan möjlighet som inte heller gick och därmed missade jag även övning med nya kören. Den börjar kl 18 och jag hade kunnat vara där kl 19 efter att ha pulsat mig fran genom snövallarna.

Jag kan sångerna hyfsat bra och klarar mig med genrepet i dag klockan 16.30. Egentligen skulle jag just nu suttit med min syster hos en gemensam bekant, A 92 år, och druckit kaffe och ätit småkakor efter två smörgåsar med ägg och ansjovis och ost och gurka och sett fram emot gräddtårtan. Innan dess hade jag fått lunch hos syrran, som mött mig vid tåget. Mätta och belåtna hade vi gemensamt åkt till kyrkan.

Men min syster har fått magsjuka.

Problemställning:

Hur ska jag nu ta mig till kyrkan? Alternativ ett var att ringa till "annan körmedlem", men han skulle inte dit idag. Jag har sms:at till "annan möjlighet", men hon har inte svarat än. Jag tvivlar på att hon ska dit.

Frågan är då om jag ska ta tåget kl 16.33, komma fram ca en halvtimme efter att övningen börjat. Hinna med att öva och bli uppsjungen ändå förhoppningsvis. Sitta och snegla på klockan hela tiden för att vara säker på att gå till tåget i tid till 19.29. Missar jag det går nästa 21.12. En möjlighet att få sitta på lokala restaurangen och äta och bli uttittad av samhällsbor som undrar varför jag sitter där ensam en söndagskväll. Folk känner mig där.

Slutsats:

Som det känns just nu så tar jag tåget. I bakhuvudet har jag tanken att detta blir min sista insats i den kören; det funkar inte med dessa ovissa resor. Näst sista, menar jag, jag ska ju med till England på körresa. Sluta utan att jag varit med i kyrkan en sista gång, det skulle kännas fel.

Jag sjunger upp mig hemma med hjälp av Röda Bönor som jag nu har på Spotify, tack vare Annaa M och Frktjatlund.

Källor:

http://www.jlt.se/




Så pratigt och roligt kan man ha i en kör!

Varför har inte den här spelats på den senaste tiden? Väldigt aktuell, tycker jag. Om den hade varit skriven av Paul Anka.

Finns på Spotify!

Jag har en lätt dragning åt progg. Inte var jag på barrikaderna 1968 och jag hade varken afghanpäls eller näbbstövlar. Men jag var lite konstig i musiksmaken, ansåg en och annan. Hoola Bandoola och tycka att ABBA var för kommersiella och Kan vi, vill vi, törs vi. Det var udda i mina kretsar. Jag gick ensam till Stadsteatern i Stockholm och såg "Jösses flickor!". Träffade senare en kille som var på vänsterkanten och med i FNL-gruppen. Han ansåg att jag var borgerlig och hånade mig en del för det. Det hjälpte inte vad jag sa; har man tillbringat varje lördagskväll med Flamingokvintetten, Leif Bloms och Streaplers så vet man inget om Solidaritet och Rättvisa. Ansågs det. Det hjälpte inte att jag sjöng "Vi måste höja våra röster" till eget gitarrackompanjemang och kunde (och kan fortfarande) de flesta Joe Hill-sångerna utantill.

Men lite läskigt var det, med allt det där vänster och socialism.

Mina gamla LP-skivor börjar få ett värde, ser jag på progg.se.

Nu ska vi se. Mysig hemmakväll med tv och en apelsin. Vräka ner sig i soffan lagom till klockan åtta och se på - vad då?

1: Melodifestivalen. Nej, givetvis inte en tävling där någon vinner och får tävla i den stora tävlingen, Eurovisionsschlagerfestivalen (av många kallad Eurovision Song Contest för att det är kortare och lättare). En tävling som kommer att malas och tjatas och bloggas i oändlighet, om helt okända artister och nyuppväckta och konstiga kläder och sökta skandaler. Kunde inte bry mig mindre.

2: Tävling på snö. Skidor på tvären.

3: Lyckohjulet. Vinnaren vinner fantastiska priser. Shoppa upp vinstpengarna.

4: Tyst vittne. Kriminaldrama. Tja.

5: Amerikas roligaste hemvideor. Halka i barnens rutschbana. Hund hoppar skojigt. Barn gråter.

6: Animerad serie från 1999. Nä.

8: Inspector Lynley från 2004. Går alla gamla deckare i repris nu?

9: Top Gear. "Killarna skryter och visar upp sina begagnade lyxlimousiner från Mercedes och Rolls Royce." Dessutom från 2008. Ge mig "Top Bag. Tjejerna skryter och visar upp sina lyxväskor från YSL och Louis Vuitton."

SVT24: Tävling på snö. En bred skida med hopp.

Kunskapskanalen: Det är underhållning jag vill ha!

Kunskapskanalen 20.50-21.00: Ett praktiskt kök. I denna husmorsfilm från 1953 demonstreras det hypermoderna köket med stringhyllor och perstorpsplattor.

Den sista kanalens lilla tiominutersprogram är det enda jag vill se. Men jag går på bio i stället och ser den här:

Fem blogginlägg har tagit form medan jag har tagit mig till och från jobbet. En text till en gratulationsvisa blev nästan klar. Ett par idéer och några måsten för föreningen bearbetades också när jag cyklade hem i mörkret i går.

I dag är allt borta. Jag ser bara ramen, liksom. Själva verket har försvunnit.

Kanske att det klarnar efter ett par koppar kaffe?

När jag packade ner matvarorna i kassen för att cykla vidare hemåt i kylan och kvällsmörkret var jag inte så noga. Föste ihop och rafsade ner allt lite hur som helst bara. Packade upp hemma och hittade en rulle Center i kassen. Den kan ha legat mot kanten och blivit glömd av en tidigare kund. Själv har jag ibland inte sett något litet som rullat längst ner - kryddburkar, avocados, tandkräm mm. Ibland har jag talat om det vid nästa besök i affären. De har en bok i kassan för glömda varor.

Men jag tänker äta upp chokladen till På spåret med bara lite dåligt samvete. Mest på grund av att jag har slutat äta godis och inte kan måtstå frestelsen.

Ett risigt yttre, men ett varmt och gott inre.

Jag ska inte utmana ödet. Fast förresten, ödet har inte ett dugg med min dator att göra. I dag har den fungerat som den ska. Jag tog bort ett program som jag anade störde arbetet. Nu ska vi se om det hjälpte. Jag var inne i loggboken och rotade och hittade något misstänkt. Hur lät det? Kunnigt, eller hur? Ren tur vill jag påstå, och chansning. I morgon får jag väl blåskärm igen. Peppar peppar ta i trä och spotta över axeln och stampa i golvet.

Kan det bli så, att jag slipper göra en ominstallation eller göra om en reservdator så att den känns hemtam?

Detta har överskuggat mit hemliv på sistone. Gårdagens magåkomma var ingenting mot hotet om internetlöshet.

Vad gjorde jag före år 2000, när mitt internetliv startade upp på allvar? Läste böcker, tror jag. Jag hade ett hem som krävde mer skötsel. Jag hade barn som krävde om inte skötsel så i alla fall närvaro och deltagande. 1996 skaffade jag internet, men det var modemuppkoppling och snålsurfande tills jag fick ett billighetserbjudande från en leverantör. Då släppte alla hämningar. Betapet och chat tills bloggen tog över.

Nu är det bilder, bloggar, hemsidor och annat joxande som tar all fritid. Dammsugandet är ett minimum.

Om mitt stirrande på obegripliga texter och sifferkombinationer har inneburit att datorn nu fungerar, ska jag fira med att riktigt snyggt sortera alla bilder i mappar och göra ny back up. Sen ska jag lägga ut mattorna i snön, dammsuga och torka golven, sätta in nya tulpaner och hylla februarisnön.

Gnällbloggandet fortsätter. I går kväl var jag så trött, så oerhört trött. Trots att jag sovit mycket och bra, kanske för lite mition, kanske för mycket åtaganden. Men det borde inte orsaka denna förlamande trötthet. Somnade redan halv tolv.

Vaknade med magknip och en lång session på toaletten. Inga detaljer, men fort gick det, det som höll på länge. Utmattad lade jag mig igen, meddelade jobbet att jag kommer framåt dagen. Planerade en promenad vid tio, som blev idén att bli hämtad vid lunch, som nu är promenad i eftermiddag.

En dusch och allmän skärpning, sen är jag på banan igen. Måste till körövningen i kväll också. Pulsa lite i snön är nog vad jag behöver. Kaffe och en omelett. Ligga där utslagen på sängen - hur tråkigt är inte det?

Den här helgen, här kommer en summering.

Helgen började redan i fredags med lunch på stan och därefter tandläkarbesök. Sen gick jag på stan och kände helgstämning. Handlade helgmaten och gick hem och sov i två timmar. På spåret på tv, helkväll i soffan.

Vaknade klockan 10 på lördagen av ett telefonsamtal. "Jag väckte dig väl inte?" Tror aldrig att jag har svarat ja på den frågan, fast jag blivit väckt. I alla fall inte efter klockan nio. Sen blev jag sittande och datorjoxade tills det var dags att svida upp sig till utekvällen med mat och revy. Somnade sent och bestämde att sova riktigt länge.

Det blev länge, och välgörande. Diskade veckodisken. Sen kom systersonen med familj och grejade med datorn och så har det varit tv-tittande och telefonpratande. Klockan 23 fick jag ett ryck och hängde upp min senaste tavla och det var helt rätt plats. Den passar perfekt; jag köpte den för att jag gillade den, och så visade det sig att den stämmer in bra färgmässigt också i rummet. Ren tur. Den kom fem centimeter för högt, men jag vill inte spika i väggen mera i kväll.

I morgon ska jag cykla till jobbet. Det blir spännande att se om det är bättre skottat än i förra veckan.

Någon, jag tror det var Annaa M, tyckte att besökssiffrorna minskat, och jag säger detsamma. De få jag hade ökade under en period till det dubbla (utan att ändå komma upp i tresiffrigt), men nu är antalet nere på det för den här bloggen normala. Bloggläsare kommer och går, precis som jag själv. Under mina snart fem år här är det ett antal som jag fortfarande läser sedan jag hittade dem, många har tillkommit och några har blivit av de mer sporadiskt lästa. Det är väl så det är.

Jag gissar att en del läsare vill ha kontakt genom bloggen, och har förflyttat kommentarerna till statusraderna på Facebook. Det hör mer hemma där med statusuppdateringar om vad man har ätit, att man är trött på snön, att nu ska man sova osv.

Det leks lekar på Facebook. Jag som är svårroad, tyckte det var larvigt när "tjejer" skulle skriva en färg i sin statusrad och det skulle tala om färgen på ens bh. Hemligt för alla killar!! Där skulle man sitta och fnissa åt deras oförstående kommentarer när den ena efter den andra skrev "svart" eller "vit".

Jag skrev förstås "hur ska man kunna ange färg på något som inte finns?" en dag och "leopard" en annan dag.

Men jag bloggar oförtrutet vidare. Den senaste tiden har jag varit lite inaktiv. Det beror på datorproblem. Jag har trixat och grejat och letat och tagit bort och tillkallat expert. Nu (ta i trä) fungerar den som den ska. Men jag känner mig inte helt lugn, noterar varje surr.

Nu gäller det att jag håller i mig. Skärper mig. Snarast tar av mig finkläderna och lägger mig i soffan med datorn på magen. Njuter av det ensamma sunklivet.

En sån här kväll är ett utmärkt tillfälle annars att drivas in i ett satans syndom-läge. Det är just precis det rätta upplägget för det.

Det slog till när jag kom ut från teatersalongen efter att ha sett lokalrevyn. Där utanför står en skock damer utan ytterkläder. I kön till garderoben står deras män för att hämta ut kapporna. Där ställer jag mig och trängs mellan rombtröjorna och kritstreckskostymerna med röd slips.

Och jag har inte ett dugg att gnälla över, för jag har haft en trevlig kväll med bästa väninnorna på Lilla Krogen och sen skrattat och klappat i händerna på revyn.

Men det är det där med kapporna och paren som också var ute och åt innan och nu ska hem till det ena och dricka kaffe och grogga. Kaffe och grogg kan jag fixa själv, det är inte det. Men det är nu lördagskvällen fortsätter. Med finkläderna och brunkräm och uppfluffat hår och sitta och prata och spela The Baseballs och dansa lite. Ta av slipsarna och sparka av finskorna. Eller vad de nu gör. Går på revy gör man nämligen i sällskap med ett annat par.

Mina grannar har i alla fall fest, på två håll. Han ovanpå spelar och tjoar tillsammans med ett gäng och hon intill gör samma sak med ett annat gäng. Samtliga kommer att gå till Harrys om en timma.

Hos mig mitt emellan är det tyst sånär som på knappandet på tangentbordet och datorfläkten som drar igång ideligen.

Väninnorna gick hem till sina män; det var inte aktuellt att fråga om vi skulle fortsätta kvällen någonstans.

Jag måste installera Spotify på den här datorn, och pigga upp mig.

Min dator, min livskamrat sedan 2005, håller på att ge upp andan. Det händer flera gånger om dagen och känns fruktansvärt irriterande. Sedan den var ny och jag installerade den har den fungerat perfekt. Ett par virusangrepp - vilket ju inte beror på maskinen - annars inte ett krångel under alla fem åren. Men nu har den fått för sig att stänga av sig själv och starta om.

Jag har sökt orsaker och blåst fläkten ren från damm. Jag har fixat så att jag kan läsa meddelandet på blåskärmen (som om jag blev mycket klokare av det), jag har gjort saker som rekommenderas på diverse forum.

Ett tag hjälpte det, men idag har dagen gått åt till att uppdatera program, ta bort program, glo dumt och glo ännu dummare.

Tack och lov har jag ytterligare en datamaskin i hemmet, som den internetberoende jag är. Den behöver också dammsugas, låter det om fläkten.

Jag blir vansinnig på sådant här. Maskiner som bara slutar att fungera. När jag också avskyr att be om hjälp med att fixa saker, så blir frustrationen ännu större. Jag har nära släktingar som jag kan tillkalla, men jag inbillar mig att det är något jag klarar av själv och grottar ner mig i datorns inre och klickar på "Avancerat". Så jäkla krångligt kan det väl bara inte vara? Men det kan det.

Senaste tanken är att det har med strömförsörjningen att göra.

Väldigt intressant inlägg, detta. Nu ska jag göra mig i ordning för utgång och revy. Startar om dagen med dusch och påklädning.

En kvart i tandläkarstolen, fem minuters väntan på fakturan, 960 kronor fattigare.

Att man får tandvärk vilket leder till utdragning av en kindtand betyder inte att den årliga revisionen ställs in. Inte tittar tandläkaren över tandstatusen när man ändå är där. Nej, det ska vara ett särskilt besök med ytterligare röntgenplåtar, petande och skrapande.

Två penicillinkurer och lite annan medicinering orsakade en missfärgning av mina tänder, och jag har känt mig ofräsch i munnen. Nu blev det skurat och filat, men jag blev inte riktigt nöjd. Gick tillbaka direkt och klagade och störde i fredagsfikat. Kaffe och semlor satt de och gottade i sig efter veckans sista patient som varit jag. Och som kommer och klagar. Inte drog hon fram borstapparaten inte. Nej, i en liten burk fick jag med mig pimpstenspulver att använda själv hemma i badrummet.



I entrén till tandutdragningskliniken i Växjö blev man uppmanad att ta på blå plasttossor över skorna. Så är det inte hos min tandläkare. Där snubblar man över en långhårig hundvalp.