Lurdag
Två gånger har jag blivit lurad idag. Jag vet inte vilket lur som var värst. Kanske det lur-relaterade. Jag lämnade ut mitt mobilnummer (skyller på matthet på grund av förkylningen) till någon jag trodde var seriös men blev totalt lurad och nu får jag sms på sms. Hur korkad får man vara?
Det andra är en luring som utgav sig för att vara min vän, men visade sig vara en falsk sådan. Vilket jag borde begripit från början. Vilket jag nog begrep också, och därför gör det inte så mycket.
Jag fick en brevvän, kan man kalla det. Eller vad man nu får i dessa dagar. Jag har haft ganska lång msn-kontakt med en man. Det har varit helt klargjort från båda håll att det inte har handlat om någon romans i vardande. Vi har talat om högt och lågt och det har varit en kul kontakt. I och med det där tidiga klargörandet har det varit skönt befriat från antydningar om träffar och därmed fritt från besvikelser. Förtroenden och personliga berättelser har kunnat ges och tas emot. Till viss gräns - jag håller på min integritet i sånt sammanhang, vis av tidigare skada.
Men naturligtvis söker han efter en kvinna i sitt liv. Och när hon dyker upp går det inte att behålla kvinnliga vänner på min nivå. Det har jag vetat hela tiden, men ändå känns det snopet, känner mig lite lurad, när han bara tystnar utan att säga något. Visst går det att säga att du, det funkar inte att jag har kontakt med dig. Men det gör man inte. Nätkontakter är av en lägre sort, oavsett längd och innehåll. En sämre sorts människor, som man bara kan avfärda med ett klick.
Det andra är en luring som utgav sig för att vara min vän, men visade sig vara en falsk sådan. Vilket jag borde begripit från början. Vilket jag nog begrep också, och därför gör det inte så mycket.
Jag fick en brevvän, kan man kalla det. Eller vad man nu får i dessa dagar. Jag har haft ganska lång msn-kontakt med en man. Det har varit helt klargjort från båda håll att det inte har handlat om någon romans i vardande. Vi har talat om högt och lågt och det har varit en kul kontakt. I och med det där tidiga klargörandet har det varit skönt befriat från antydningar om träffar och därmed fritt från besvikelser. Förtroenden och personliga berättelser har kunnat ges och tas emot. Till viss gräns - jag håller på min integritet i sånt sammanhang, vis av tidigare skada.
Men naturligtvis söker han efter en kvinna i sitt liv. Och när hon dyker upp går det inte att behålla kvinnliga vänner på min nivå. Det har jag vetat hela tiden, men ändå känns det snopet, känner mig lite lurad, när han bara tystnar utan att säga något. Visst går det att säga att du, det funkar inte att jag har kontakt med dig. Men det gör man inte. Nätkontakter är av en lägre sort, oavsett längd och innehåll. En sämre sorts människor, som man bara kan avfärda med ett klick.
Kommentarer:
Postat av: Gnistan
Jag råkade ut för samma sak i våras och det känns fortfarande bistert. Ännu mer efter att uschlingen mailade för två veckor sedan för att "sakligt och som engångsföreteelse" meddela att han eventuellt skulle försvinna från maillistan OM jag av en händelse skulle ta kontakt igen och han inte svarade. Jag menar... jag har ju inte haft någon kontakt med honom på ett halvår...
Postat av: cruella
En lurk helt enkelt.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: