Rutan

Jag har tänkt så det knakar. Grunnat, vänt och vridit, bläddrat i papper, trott jag har förstått, insett att jag inte förstått, bläddrat mera, tänkt ännu mer. Och till sist - som hos doktor Snuggles - så var problemet löst. Utan mer än lite grand rådgivning har jag lyckats göra en årsredovisning på egen hand. Lämnat den till revisorn och fått den godkänd av styrelsen. Men det tog sin tid. Flera kvällar har jag envist försökt förstå och få ihop. Det blev lite bråttom för revisorn skulle vara bortrest i tre veckor och vårt årsmöte närmar sig.

Det är mycket nu. Planering för årsmötet med redovisningen, verksamhetsberättelse och annat. Jobbet som snart är slut. En ny verksamhet som tar mycket tid men inte ger några pengar. Allvarliga sjukdomar i närmaste släkten. Mår halvdant själv.

Den där årsredovisningen har hängt som ett svart skynke framför mig. Nu har jag ett par kvällar när jag kan släppa de tankarna och koppla av. Revisorn till och med tackade för min snabbhet, sånt gör mig glad.

I tisdag var det körövning som vanligt och jag lyckades sätta stämman i alla sångerna. Det är också en härlig känsla.

Tänkte att jag skulle fira lite och kom direkt att tänka på mat. Semlor, hämtmat, ostar. Champagne. Få se vad det blir.